Lexie

Vad händer
Måndagen 13th Februari 2017
 
Veckorna går väldigt snabbt nu för tiden, eller gör de det egentligen? För under dagarna som går känns det som att det går otroligt långsamt. Man kan väl säga att dagarna känns väldigt långa medans veckorna känns korta. Förstår ni vad jag menar? 
 
Ah, och nu är våren på väg och Melodifestivalen lyckas ännu en gång få kritik. Jag tycker ändå att de gör ett bra jobb i år men vi får väl se vad mer som händer i de kommande lördagarna. Däremot efter mello avslutade jag min kväll med QX galan vilket var fantatsikt bra. Och idag så firas min pappa som fyller år sedan imorgon bitti är Alla hjärtans dag! Hoppas att ni får chansen att spendera den med någon speciel/speciella och samtidigt fira kärleken ni har för varandra. Själv kommer jag spendera min alla hjärtans dag med min tjej kompis och fika!
 
Jag har inte skrivit värst mycket på länge nu eftersom jag har haft väldigt långa samtal med coachen vilket har tagit fram fler tankar och mer insikt om mig själv. Dessa tankar och insikter ville jag inte skriva om eftersom de är extremt privata vilket jag tror ni kan förstå. Helgen bestodd av att utmana självständigheten som resulterade i mig sittandes på ett cafe själv och äta lunch.  Jag satt med min musik och skrev en " Pros och Cons"  lista med att bli frisk för att öka motivationen. Om det hjälpte kan jag inte riktigt säga ännu men jag tror det var bättre att göra den än att ignorera. Det gick ändå helt okej att sitta själv där. Helt ärligt var det lite skönt för jag kunde liksom vara i min värld och samtidigt kunde jag tänka och göra de saker som jag behövde ta mig an. Ett tips för dig som har mycket i livet, ät lunch/fika/middag/whatever själv! Rensa tankarna i ett block eller någonting.  
Dessutom har jag utmanat mig själv med att äta snabbmat, och inte vilken som helst! McDonalds! Jag har inte ätit det på kanske 4 år.  Satt med Coachen och hade en helt normal lunch. Här förväntade man sig världens största hamburgare och pommes men egentligen var det inte så hemskt som jag trodde det skulle vara. Visst var det jobbigt efteråt när alla webbsajter med näringsinnehållet skrek efter att bli sedda men jag höll mig samman och sökte inte fram en enda kalori som var i min lunch. Som alltid försöker jag vara stolt över detta men det är lättare sagt än gjort. Det måste vara en av de jobbigare sakerna med ätstörningen. Man kan fan inte bli stolt över någonting man gör och blir nästan förbannad om någon ger en beröm( även om det samtidigt uppskattas).
 
Mer tror jag att jag inte kommer att säga. Tittar just nu lite på olika universiteter med historia eller teatter utbildningar om kan vara någonting inför framtid planerna! Önskar er en fantatsik dag och tack för att ni läser!