Lexie

Hej på er alla!!
Vilka stannade uppe inatt i väntan på J.K. Rowlings nya bok “ The Cursed Child”? Om ni gjorde det hoppas att ni fick tag på den och att väntan var värt det!

Själv är jag tillbaka på Mando och har haft en underbar permission. Det har varit en interessant permission som delvis har varit fylld med jobbiga känslor men däremot finns fler goda minnen från denna permission än onda. Till exempelvis spelade jag och min pappa kortspelet 500 som var tusen år sedan jag spelade. Han vann utan problem medan jag lyckades få minuspoäng flera gånger. Tack vare denna permission har jag också kommit på två nya ämnen att skriva om. En av dom är väldigt nära mitt hjärta och är någonting som gör väldigt ont att behöva inse fortfarande, men jag kommer skriva om det senare. Jag kan däremot säga att ett av inläggen kommer att handla om det sociala, alltså vänner och familj. Men det är allt ni får veta nu!

Som ett tack för ert tålamod och för att ni fortfarande läser tänker jag besvara en av era frågor. Det var en läsare som för några dagar sedan undrade lite hur mitt liv såg ut innan Mando, allstå en helt vanlig dag och hur mina föräldrar hantera det hela. Tänker först meddela denna läsare att jag kommer inte besvara din fråga om vad jag åt. Detta är på grund av att andra som ni kanske förstår kan läsa denna blogg och desvärre ta mina matvanor som tips eller få andra idéer för sig. Jag vill att denna blogg ska hjälpa andra så mycket som möjligt och vill undvika möjliga triggers och dåliga influenser. Jag känner också ett ansvar för att verkligen försäkra mig/er om att ingen anan hamnar där jag är/var.

Egentligen vill jag inte gå in för mycket i detalj om hur en dag innan Mando kunde se ut. Jag ska göra mitt bästa för att berätta hur den såg ut, dock kommer det bli väldigt enkelt sagt: den såg ut som vilken dag som helst.
Helger gick väl såhär: Jag gick upp, satt med mamma i köket eller ute, åt en för liten planerad frukost, inplanerade promenader och steg var på tur, sedan åt jag en lunch som ni kan gissa..jag redan hade planerat, promenande var sedan på tur, kommer hem och senare blev det ett inplanerat mål som blev det sista för dagen. Sedan satt jag resten av kvällen och drack te. Mellan måltiderna blev det ett konstant tidsfördriv av allt möjligt som YouTube och städning.
Skoldag: Gick upp, promenerade till skolan, gick på alla lektioner, gick till lunchen.., lektioner igen, promenerade till Gullmarsplan och sedan tog bussen hem, väntade på föräldrarnas hemkomst, åt med föräldrar och sedan te för dagen. Mycket rörelse och lite mat.
Mer tänker jag inte säga. En dag kanske jag kommer att säga mer eller gå in i mer detalj men just nu är det en risk jag inte vågar ta ännu. Skulle bli förtvivlad om jag skulle råka ge någon idéer om hur man ska gå ner i vikt eller få ett felbeetende.

När det kommer till mina föräldrar hanterade dom det som de flesta skulle ha gjort om dom misstänker att deras barn har en ätstörning. Det är om man har tur, för det finns föräldrar som inte ser ätstörningen ta plats. Men som tur var  la mina föräldrar märke till min. Vad dom började göra var helt enkelt söka efter hjälp. Vare sig det var genom internet eller vänner. Det söktes och frågades. De hittade olika tekniker som forskare hade upptäckt som värme efter måltider och generellt bra saker att veta eller kunna om ätstörningens biverkan. Det var min mamma som hittade Mando till exempelvis och bad mig att skicka in en egenanmälan. Det är inte lätt att försöka hantera en ätstörning hemma. Vissa klarar det men många gånger behöver man extra hjälp. Som förälder blir man lite kluven eftersom man vill hjälpa sitt barn, men ser hur mycket dom lider, vare sig man hjälper eller inte. Man vet inte riktigt vad man ska göra eftersom man inte har den professionella kunskapen om maten och ätstörningen. Hur ska man börjar behandlingen och hur man går vidare. Sen är inte mina föräldrar dumma, de är faktiskt riktigt smarta och listade ut mycket. Problemet var inte så mycket om vad jag gjorde utan hur man skulle fixa det. Läsaren frågade också hur jag gömde min ätstörning för mina föräldrar och det kommer jag också att undvika att skriva om i bloggen eftersom det kan användas som tips på fel sätt. Men det var så att mina föräldrar misstänkte redan från början och hade ett noga öga på mig. Jag förstår att om jag skrev de fel jag gjorde att man skulle kunna använda det för att se om någon annan skulle kunna vara i samma fara, men desvärre är risken större att någon läser det och får andra ideer för sig.

Jag ber om ursäkt för att frågan inte blev jättebesvarad och kanske inte gav svaren ni sökte men jag hoppas att ni förstår mina anledningar. Förhoppningsvis har ni det bra trots vädret som inte kan bestämma sig för vad det vill vara. Njut nu av semestern ni som har och om ni har börjat jobba redan, hoppas att er jobbdag ändå var okej. Om ni har några frågor eller funderingar är det bara att fråga! Jag kommer alltid att försöka mitt bästa för att besvara er! Tack för att ni läser min blogg och stöttar den! Uppskattar det som alltid! Tack!